ingrita: Lucia

ingrita: Lucia

Lucia

Gick upp extra tidigt imorse - med förväntan trots min normala morgontrötthet. Men det är ju Lucia-firande lite här och där idag så det är värt att gå upp i ottan för (ja, för mig alltså).

Fick nämligen det hedrande erbjudandet att se på "barnbarnets" luciafirande på dagiset kl halvåtta. Elliot är fyra år, var denna gång utklädd till pepparkaksgubbe liksom hans kompis Julia. För övrigt var det enbart lucior och inga tärnor. Till och med en tomtenisse hade luciakrona hihi! Så gulligt och mysigt. Efter dracks det kaffe och Anna bjöd på sina nybakta lussebullar. Mmmums!

Jag fick snabbt bryta eftersom jag skulle på spanskalektion. Det blev halva tiden idag av lektionen då skolan hade luciashow kl nio. Jag tänkte att jag kan lika bra gå och se detta även om jag tillhör komvuxarna. Och vilken oväntad överraskning. Jag hade för ett ögonblick glömt att musikprogrammet är förlagt här, det var så otroligt bra. Annorlunda, humoristiskt och musikaliskt förstås. Det börjar med att stjärngossarna dunsar (inte dansar) in på scenen, tolkar en av lusselåtarna a la överdramatiskt pretentiöst teatermanér. Därefter kommer luciatåget in och de vanliga låtarna sjungs men med en nytänkande twist. Någon låt spelas med tvärflöjt. Välgjort och vackert. Till och med lite jazz fick plats. Tre killar var pepparkaksgubbar och sjöng att "de inte ville bli räddade, de ville bara bli gräddade". Nästsista låten blev tomteparadlåten från Disney spelad på marimbas och xylofoner. Verkligen annorlunda och superbra! Och jag älskar detta instrument!

Jag är så glad att jag valde att se detta istället för att gå hem den timmen jag hade mellan spanskan och engelskan. Jag tycker synd om Åsa som ibland sitter med mig på spanskan. Hon fick en lång håltimme, hennes nästa lektion var inte förrän kl tolv. Hon visste inte vad hon skulle hitta på tills dess, jag skulle ju ha propsat på henne att följa med att titta på lucia istället.

Jag gillar julen, men jag gillar nog luciafirandet ett snäpp bättre. Jag vet inte varför egentligen, är det musiken, de vackra sångerna? Eller är det ljusterapin typ?

Trodde jag skulle ha lite bilder att visa upp. Men det blev tyvärr bara mörka siluetter med röda lysande ögon. Ser knappast ut som harmoniska glädje- och ljusspridare... Passar bättre för Halloween istället!

Nåväl, Sundsgymnasiets Estetelever ska visst ha julkonsert i Håslövs kyrka den 15 december. Jag rekommenderar att se det om ni har möjlighet, det kommer att bli överraskande bra!

ingrita: Inspirerad av en bloggare

ingrita: Inspirerad av en bloggare

Inspirerad av en bloggare

Jag fick ett mail från min lärare att det inte blev någon lektion idag pga sjukdom. Hon lämnade sin bloggadress i slutet av mailet, kanske av en slump... men nyfiken som man är, trillade jag direkt in på hennes blogg. Jag satt en bra stund och läste denna, hon skriver väldigt mycket och mycket roligt. Gott om ironi, vilket jag gillar! Fotos är inte prioriterat här och det gör absolut inte något. Så nu blev jag inspirerad av henne och tänkte mata min blogg, dessutom fick jag så att säga lite bonustid då jag inte behövde gå på lektionen idag.

Hela förra veckan bestod av hemtenta av två kurser på webmaster-programmet. Grafisk grund och Användarcentrerad Systemdesign (det sitsnämnda ämnet är lika torrt som det låter). Jag har i princip bara suttit vid datorn hela veckan och dess alla dygn och försökt kräka ord, det vill säga, ge långa svar i form av romaner. Lite lustigt att den grafiska tentan var svårare, det är ju trots allt repetition för min del. Nåväl, systemeringstentamen var inte särskilt lätt heller, men denna har varit en stor utmaning under de åtta veckor den pågått. Inser att jag behöver kanske studera lite studieteknik också, den här stressen vill jag inte uppleva igen. Jag fick till och med (märker att jag börjar skriva ut förkortningarna, måste vara effekten av tentaskrivningen, ju fler ord desto bättre) ont i sittmusklerna. Då är det illa, en kontorsknodd som jag borde inte lida av detta. Men som sagt, det blev lite för intensivt med skrivningar den veckan.

Under veckan jag skrev tentorna var maken i Bilbao via jobb. När jag hade skrivit ett låååångt stycke i min tenta gick all ström ner i huset. Totalt svart. Och tyst. Min värsta oro var om jag hann spara dokumentet eller inte!! Nåväl, jag ringde maken eftersom det uppenbarligen var endast vårt hus som mörklagts. Till slut kunde jag konstatera (med hjälp av äldsta sonen) att en propp utlöst det hela och jordfelsbrytaren aktiverats. Vi skruvade ur den proppen och då fick vi ström i delar av huset, dvs dator, och ljus i några av rummen. Jag var fullständigt nöjd med att datorn fungerade, och ja doket blev sparat. Kan berätta att det känns väldigt konstigt att duscha i mörker...

När maken kommer hem smyger han fram lite diskret en broschyr från Bilbao-museet. Han har bevisligen varit där, och inte vågat pipa om detta. Det visade sig att han var på museet när jag ringde pga strömavbrottet och då inte vågat berättat sådana nyheter. Så jag fick se massa bilder från Guggenheim-museet när han kom hem, jättefina... Men det hade ju varit mycket roligare att se det live!

Nu är det ny vecka och två nya kurser är öppnade; vektorgrafik och html-kodning. Det verkar bli kul. Till och med kodning ska bli kul, det trodde jag verkligen inte. Vektorgrafik är repetition för min del. Utbildningen är på distans, förlagd från Trollhättan, vi får föreläsningar via filmer över nätet. Jag sitter och smånjuter när jag lyssnar på lärarna, de pratar ju västgötska! Dock visar det sig att läraren för vektoranimering pratar sydvästskånska haha! Men det är trevligt det med!

För vektorkursen släpps en modul i veckan och för varje modul skall en uppgift lämnas in som sedan betygsätts (bara som IG eller G). Den första uppgiften skulle innehålla en dataillustration med rektanglar, cirklar och diverse andra former som gärna blir till en trevlig bild. Förslagsvis kunde man göra ett ansikte eller bil eller vad man nu ville. Ja inte kan jag göra det som föreslås, det blir för enkelt... Så en halv dag går jag och spånar på en bra idé att göra en animation av, men gick givetvis bet. Dagen därpå sätter jag mig vid datorn och börjar på måfå göra en oval. Man kan ju göra en flaska och... jaha så var jag huxflux igång. Fick till det riktigt bra.

Jag gillar Blossas årsglögg, mest för flaskornas design. Det har blivit en grej för mig att samla på dessa, mest för utseendet och mindre för innehållet. Men visst, det måste ju smakas på också, så samlarvärdet har jag väl förstört redan. I år har glöggen smak av clementin, det låter riktigt slibbigt (kan man kanske använda till Crepes Suzette senare?). Men flaskans utseende sviker inte, den är ursnygg i år med. Så det blev temat i min animation. Så då har jag dessutom fixat mitt julkort för i år. Hurra!

Apropå jul, denna jul ska jag bryta min vana och otraditionellt pynta med rött istället. Men, helt normal kan jag ju inte vara, jag tänkte applicera med en färg till. Och jag förstår inte detta, har jag en omedveten radar som indikerar omöjliga färgval? Nu finns inte turkos att hitta nånstans! Jag har samma dilemma i klädval. Varje höst är rostbrunt ett givet färgval med få undantag som inträffar vart tionde år antar jag. Så vart tionde år får jag stort behov av denna färg (som jag vanligtvis inte gillar i min garderob), naturligtvis just det året det INTE är modernt med den färgen. Detta var bara ett exempel. Vad är det för fel på mig? Är jag före eller efter trenden...

Samma problem har jag med recept. Jag kan inte välja "vanliga" recept, med normala ingredienser. Senaste ingrediensproblemet uppkom när jag bakade macroons, man skall ha mandelmjöl i... Vet ni var man hittar det i det här landet är ni välkomna med tips. Lund, Malmö och Trelleborg är redan avscannat.

Nej nu har min lediga överskottstid tagit slut för länge sedan. Nu ska jag sätta mig vid brasan och läsa en god bok!

ingrita: För mycket att göra...

ingrita: För mycket att göra...

För mycket att göra...

Usch, det var ju väldigt längesen jag var här. Kan ju säga att distanskursen har verkligen fått fart. Jobbar nu med ett grupparbete, vilket tar väldigt mycket tid. Väldigt kul, men det är en stor utmaning.

Igår gjorde jag högskoleprovet, hoppades att det var första och sista gången jag behövde uppleva det, men av resultatet att döma lär jag nog göra det igen. Tur att man kan skicka upp poängen tack vare ord-delen, annars hade resultatet varit uselt. Provledaren var extremt sur, det kändes som ett straff att sitta där. Han gnällde bla på någon som råkade skriva efter att han samlat in svarsblanketten. Varför? Omöjligt att fuska liksom... De flesta var lika irriterade på honom, de tyckte han var överdrivet gnetig.



Här är min kurslitteratur, har en del att hitta på med andra ord.

Åter till grupparbetet, vi har gjort en prototyp i PowerPoint, lustig nog var det roligt att jobba med detta omöjligheternas program. Det enda man vet med säkerhet är att det man vill göra, det går inte att göra. Om man dessutom jobbar med det i Mac har man höjt ribban ännu mer. Men lustigt nog går det faktiskt bra att göra en del saker numera, man får låta bli att vara så ambitiös bara... Eftersom det är en distanskurs finns ju inte alla eleverna inom räckhåll. Vi är fyra stycken, varav den enda lustigt nog är från Skåne och dessutom Malmö (nja, nästan iallafall) finns i denna grupp, de övriga två bor i Västerås och Tokyo!

Nu har jag/vi blivit färdiga med denna prototypen tidigare än väntat, så då fick jag lite tid över till bloggen. Eftersom det har varit kompakt med pluggande och jobbande fick vi besök av min mans äldsta son och hans familj. De bor också i Vellinge, men vi har visst inte träffats på ett tag... Bra att de gjorde något radikalt åt saken! Hans dotter (ett av min mans barnbarn således) är fjorton år, har "upptäckt" att hennes farfar pratar spanska (!) och kommit på att hon kan extraträna på språket med honom, hon kommer hit en gång i veckan. Och jag är med också då och då!

Elliot, som är fyra år, älskar att bygga höghus mm av konservburkarna hemma hos oss. Ibland blir det rallybana... Glasburkarna ställer han försiktigt undan, tack och lov! Sedan ställer han tillbaka konserverna i hyllan igen, dock inte i samma ordning förstås, haha!

Nu måste jag ta tag i en uppgift för skolan igen. Jag hoppas det inte blir så långt till nästa bloggtillfälle. Seeya!

Overambitous...

Jag fick ett mail från KomVux, från en av lärarna som har engelska. De påminde mig om att det finns platser kvar på Eng B. Kanske lika bra att läsa det så jag får papper på att jag kan engelska, bra att ha till ev studier senare. Känns just nu som distansutbildningen inte har någon större fart så jag kan lika bra ha lite mer att göra.

Så jag var och hämtade böcker och läxa. Fick en tjock hög med papper och undrade vad jag gett mig in på. Läxan är bl a läsa utdrag från två böcker och en bok som ska läsas. Detta skall sedan analyseras osv. På engelska givetvis. Genant nog har jag faktiskt inte läst någon engelsk bok någonsin.

Lotta kom hit, vi drack kaffe och åt kakor i uterummet. Vad jag saknar er, goa arbetskompisar. Jag är verkligen glad att jag fick göra ett gästspel hos er!

Lotta gillade min kaka och ville absolut ha receptet. Kakan är suverän, kräver inte mycket jobb, men blir alltid uppskattad.

Gunilla-kaka

100 g smör

0,5 dl mandelspån

4 ägg

4 dl socker

2 dl mjöl

175° ugn

Lägg smör och mandel i en pajform. Ställ in i ugn tills smöret smält.

Vispa ägg och socker poröst. Tillsätt mjölet. Häll smeten i formen över smöret och mandeln. Sätt i mitten av ugnen 30- 40 min. Låt svalna. Vänd upp och ner på ett fat.

Det är basen. Man kan smaksätta degen med tex kardemumma, lägga i frukt – jag hade plommon denna gången. Och så serverade jag vispad grädde till.

Så enkelt, det gillar jag!

Nu skall jag fortsätta plugga spanska, det är ju lektion imorgon. Varför är man alltid ute i sista minuten... Gonatt!

Preteritum

Och nu blir det lite grammatiknörderi!

Ja, jag sitter och pluggar spanska. Första lektionen i fredags utgav vinst, dvs vi fick läxor! Jag är väldigt äldst, undrar om jag inte är äldre än läraren rentav, och den enda komvuxaren i klassen. Har placerat mig längst fram i salen, som den värsta nörden.

Sitter nu och gör läxan och repeterar i boken jag nu fått. Jag läste spanska på kvällskurs för tio år sen, det jag lärde mig då sitter väldigt långt in. Jag gick för två år sedan också, men hoppade av för detta j-a preteritum får jag inte till! I spanskan böjs verb i dåtid på två sätt, antingen som preteritum eller imperfekt. Denna form används inte i svenska, tyska eller engelska. Jag har en talpedagog i vänkretsen och hon kunde inte heller förklara (fastän hon har så mycket erfarenhet hehe). Det är väldigt svårt att förstå skillnaden. I samtlig grammatik jag hittills läst förklaras det så här: "vad som inträffade när något annat pågick". Jaha...? För mig är det ingen skillnad.

Så nu läser jag här i min nya bok samma förklaring men med tillägget: "imperfekt används när man vill ge bakgrunden till det som hände". Aha, det var ju simpelt. Imperfekt är passivt typ, preteritum är aktivt. Varför var det så svårt att fatta? Och varför kunde man inte förklara det så bra innan?

Ursäkta för detta nörderi. Nu skall jag fortsätta plugga!

Tillbaka i skolbänken...

... trodde jag ja. Kl 10 skulle jag vara på skolan och var på plats fem minuter innan. Man vill ju inte komma i sista minuten trots att jag bor nästan granne med skolan. Tio över var vi fem elever som fortfarande väntade på ett styck lärare att dyka upp. Ingen vet något, inget anslag om förändring. Jag hittade kursadministratören som inte visste något, han skyllde på läraren som inte anmält sin frånvaro... Efter ytterligare rotande hittade jag "min" lärare sittande i cafeterian!! Hon berättade att språkkurserna började imorgon. Jaha, varför står inte det på anslagstavlan i entrén då? Kom man på det plötsligt? Det var ju givetvis inte hennes bord. Men ändå!

Det här började absolut inte bra. Jag hade tidigare mailat alla tre lärare (förutom min lärare eftersom hon inte fanns med i adresslistan) som har spanska, för att veta vad för litteratur som används och vad steg 2 innebär. Alla tre svarade och vidarebefordrade mitt mail till henne. Men "min" lärare svarade aldrig. Hon kände igen det idag och skyllde på att nätverket inte fungerade ännu. Yeah right!! Hon har uppenbarligen läst mailet, behöver hon körkort i Windows eller? Nu har hon iallafall startat från botten i mina ögon, så det kan bara bli bättre, eller...?

Plommon igen

Har plockat ytterligare några kilon plommon. Nu börjar det andra plommonträdet också bli klart. Och äppleträden är det snart också dax med. Tänkte göra en romtopf av något kilo av plommonen. Man häller typ rom, socker och plommon i en burk, låter det mogna i en månad. Sen har man goda plommon till glass eller grädde. Väldigt nyttigt, eh not!

Malmöfestivalen

Såja nu har man överlevt festivalen i år igen. På premiärkvällen var vi på en annan premiär, vi såg Almodovars nya film "Brustna omfamningar". Filmen var bra, men kanske ovanligt städad för att vara honom. Efter filmen tog vi en promenad ner till rökmolnet, Gustaf Adolfs Torg, och insåg att det var osmart. Bara trängsel, fulla fjortisar och ännu mera trängsel.

Maten är inte spännande längre, samma utbud som ifjol och i förrfjol. Och varför stå i kö till Thai-Thai tex och äta stående, när jag kan sitta på restaurangen istället, för samma pris. Var är smaksensationerna? Varför så stora portioner? Och varför alla dessa langos? Vartannat stånd har ju langos, vad är tjusningen? De tre första tuggorna är frasiga och goda, men sen är det bara en blöt gegga. Är vi svenskar så konservativa. Och varför finns det inget permanent langos-stånd egentligen, det verkar ju verkligen löna sig.

Hedmanska gården har ingen scen längre. Trist. Det var en skön oas med udda musik, mitt i allt vimlet.

Hängde dock sista kvällen i Swingtältet, lyssnade på Claes Crona Quartet med Niklas Fredin och Vivian Buzsek som gästartister. Båda sjunger utmärkt scat song. I liked it very much a lot!

Ångest

Jag har ångest för att jag har neglirerat min blogg flera dagar. Ju mer jag drar mig för att skriva desto större och jobbigare blir det. Inte bra.

Jag har iallafall hunnit med att fylla år  sen sist och jag och maken rymde till Helsingborg, vi gick på Dunkers och sen avslutade vi på Ebbas Fik. Det var dagens höjdare! Wow, vilket häftigt ställe. Allt är femtiotal, inredning som kakor och mat! Har ni inte varit där så måste ni dit, det måste upplevas! Jag följer gärna med!

Plommonträdet dignar av frukt, plockade säkert 20 kilo igår, gjorde första omgången plommonsylt. Hanna (äldsta bonussonens sambo och fru-wannabe tihi) hade redan fått en laddning och hon kände sig ybertantig när även hon gjorde sylt!! Jag hittade ett syltrecept med rosmarin och kanel, blev jättegott. Gjorde även plättar. Det gjorde inte ont nånstans att kombinera dessa med sylten. Jennie O med sin lilla Elly och Katja var här på eftermiddagen och glufsade villigt i sig! 

Katja var här också dagen före min födelsedag för att prova klänningen igen. Hon hade ett stort fång rosa rosor med sig från arbetskompisarna. Tack goa vänner! Kort efter hon hade gått, ringde det på dörren igen... jag trodde hon hade glömt något. Men det var Anna-Lena (en annan arbetskompis) som överraskade! Verkligen kul! När hon hade gått, njöt vi av våra hemkokta kräftor! 

Vi hade  fått tre kilo färska kräftor i söndags. Jag har aldrig kokt kräftor tidigare, det var lite makabert. Men inte så omständigt som jag trodde. Och jag slapp få köket krälande av kräftor överallt haha! Och köpekräftor är gott, men hemmafixade är såklart långt mycket godare!

Ett litet tips! Kumminost är ju jättegott till, men det är bara till kräftorna den är god. Men det blir ju alltid över av osten, tyvärr måste man ju slänga den (oh vad hemskt!). Jag gjorde istället så här: Krossade lite kumminfrön med salt i mortel, blandade detta med riven pecorino-ost och Bregott. Blev minst lika gott!

I fredags firade vi ju båda våra födelsedagar, vi var tolv pers. Vid vissa tillfällen känns vi riktigt sydeuropiska, alla pratar ständigt och samtidigt. Som gästbloggaren Hanna redan berättat blev det ju grillat och ugnsbakade potatisklyftor etc. Några dagar senare skulle maken och jag äta resterna (typ potatisen) och jag tyckte väl att det blev potatis över. Men jag hittade inte dem så jag antog att de ätits upp. Igår (en vecka senare) kunde jag inte begripa varför det luktade urk i köket, soppåsen var ju nyss kastad, diskbänken nystädad, kylskåpet fixat. Jag råkade senare se att det fanns något i ugnen. Aha, där var potatisen! Blää, de hade fått alla omöjliga färger förutom guldbrun, och var mer slemmigt trådig än krispig. Yack! Så har jag fått att rengöra ugnen också på min att-göra-lista!

"På tillfälligt besök"

Hanna heter jag och är sambo med Nicklas, Julians äldste son.
Sitter i Julians och Ingrids uterum för tillfället och gästbloggar här.
Vi är här ikväll för att fira Julian och Ingrids födelsedagar, Julian har fyllt och damen som är ägare av denna blogg fyller snart... dessutom halvjämnt.

Vi har ätit gott grillat, det blidde kalventrecote och klyftpotatis... till detta serverades även Julians paprikagegga som är underbart god. Ingrids berömda keylimepaj fick även avnjutas och denna fick gott betyg av betygssättarna. Nu sitter vi i uterummet och pratar vokaler och konsonanter.... jäkla ämne att tala om va? Sådana är vi... eller rättare sagt Guillermosläkten, tur att man inte tillhör dom då!

Ha en trevlig kväll kära bloggläsare!

Mvh Hanna

Semester i stan!

Maken har kommit hem från Argentina. Konstigt nog har han ingen jetlag, så tjugo timmar efter hemkomst vill han träna i stada. Han kastar ut ett lockbete åt mig att vi kan ju käka lunch i stan efter hans pass. Det var inte svårt att nappa på det. Jag shoppade loss under tiden. Hittade lite sjalar på rea och en (till) kofta, som jag kommer att bo i! Koftor får jag aldrig för lite av. Jag vet inte hur många koftor och koftset jag äger...

Vi gick dessutom inte till LaCouronne för att äta ljummen kycklingsallad, hör och häpna! Inte heller blev det Mrs Brown!! Vi landade på ett nyöppnat café vid Davidshall, med spansk meny. Det visade sig att tjejen som har det också har importerat en spanjor så att säga! Hon hade bott på Solkusten några år och nu hade de flyttat hit till Sverige. Nytt stamställe funnet för oss, med andra ord!

Pildammarna

I tisdags var jag med Katja och Je-Lo på Pildammarna för att lyssna på Sofia Karlsson. Katja hade med sig pastasallad, jag fixade drickbart. Är för närvarande lite trött på rödvin, efter att surplat i mig denna dryck i tio dagar i sträck nu. Sommareffekten... Det blev ett alkoholfritt rött. Vilken magisk kväll! Solen sken, och där stod denna rågblonda sångerska barfota i linneklänning med sin kristallklara röst. Och givetvis uppbackad av duktiga musiker. Det var knökfullt och det var alldeles, alldeles underbart. Jag gillar verkligen dessa evenemang, antingen här eller på Hedmanska. Man går dit för att uppleva något helt otippat och oprövat och blir glatt överraskad var gång. Nåväl, Sofia Karlsson är inte helt okänt för mig, men mycket annat jag har sett här, är.

Efter konserten åkte vi hem till Jennies (Je-Lo) nya lägenhet. Hon bjöd på te och... vin! Well, hon behövde inte tjata precis. Vi satt på balkongen i skymningen och pratade jobb med mera.

Det är så skönt att ha "semester"...

Idag har jag agerat tekniknörd hos Majlis. Jag har försökt lära henne lite mer om Illustrator och Photoshop. Och viktiga saker som Facebook. Jag var sugen på att hälsa på CubaCafé men på måndagar har de visst stängt. Så det fick bli Gränden, där till slut även Jessika kom efter sitt jobb, dvs kl halvtio och delade en flaska rött med oss. Nu är vi hemma hos Majlis igen, ska dricka lite midnattskaffe och snacka lite till.

Möllan-festivalen

Vi åkte in till stan, strosade runt lite kring Möllan. Denna festivalen är lite som Malmöfestivalen var en gång i tiden; charmen, humorn och det opretensiösa är här. Tråkigt bara att denna nu har krympt både i utrymme och antal dagar sen i fjol.

Traskade vidare mot Hedmanska Gården för att lyssna på Nina Ramsby. Har inte hört talas om denna "in-between"-trubadur förut, men det var en trevlig överraskning. Å andra sidan är det som levereras från Hedmanska oftast unika och bra guldkorn.

Varsin god Irish Coffee värmde gott i den svala sommarkvällen.

Gin-Rummy

Sju kortspelssugna och pratglada tjejer var hos mig i tisdags. Hur går det ihop? Hinner man spela 15 set på en kväll? Ja minsann. Och jag vann! Var de bara artiga eller hade jag tur?

Vi hade tilltugg på trädäcket med cava och fläderblomssaft. Den eviga getingen höll oss envetet sällskap. Melon och skinka var tydligen dess favorit... Jag hade gjort polynesiska revben, vitlöksbröd och cole slaw till huvudrätt. 4,5 kg kamben gick åt!! Roligt att det tydligen smakade! Till efterrätt bjöd jag åter Key lime pie. Det är min nya favorit. Så simpel att göra men väl så smaskig!


Favorit just nu!

Grillat är gott!

Vi bjöd hem några av vännerna i fredags. Lena och Peter, Karin och Johnny. Förrätt/tilltugg: Brödkrutonger penslade med bbq-sås, hemlagad sådan förstås. Och ugnsgrillade kalkonbrännare i skivor med lite ost på, till det lite cava.

Vi stod ute på trädäcket under tiden köttet värmdes på grillen. Så fort grillen kom fram mulnade det till. När köttet från grillen plockades upp började det regna! Till köttet hade vi ratatouille, cole slaw och ugnsrostade potatisklyftor. Med ett gott rosé.

Jag hade köpt kalkonfile på Österlen, som jag hade marinerat i whisky bl a. Och surdegsbrödet kom från Olof Viktors. Efterrätten var urgod, Key lime pie. Har aldrig gjort denna förut, den var busenkel att göra. Kondenserad mjölk är en trevlig ingrediens att använda.

Vi satt i uterummet förstås hela kvällen. Mysigt trots regnet. Vad vi är nöjda med uterummet. Det har blivit sååå bra! Kvällens bästa kommentar: "Jag skulle vilja ha en sån där man häller vin i, vad är det nu det heter?" "Aha, Johnny!?"

På tisdag är det min tur att ha kortkväll. Vi är (numera) sju tjejer som träffas med förevändning att spela gin-rummy, kanske varannan månad. Vi hinner faktiskt med mycket mat, prat och vin, men givetvis också kortspeleri också. Eftersom jag är begåvad med trädgård faller mitt ansvar på att ha det på sommaren. Gissar att vi kommer att sitta i uterummet hela kvällen och natten.

Min dag idag kommer således bestå av kocksysslor. Hade gärna berättat vad jag skall tillaga men det får vänta till onsdag, vill ju inte att de ska veta vad de ska få än.

Österlen-rundan

Det har blivit en tradition att fira mammas födelsedag med en rutt till Österlen. Och besöken brukar bli: 1. Eckerlunds i Tomelilla. Perfekt shoppingväder, en störtskur kom lämpligt nog just då. En snygg tunika inköptes. 2. Ingelstakalkon. Inköp där med. Pappa ville luncha där men blev nedröstad. 3. Olof Viktors. God fika. Vi köpte hem gott surdegsbröd. Vi fick hoppa mellan vattenpölarna på innergården, en ny omgång störtskur uppstod. 4. Ystad. Hälsa på mormor och pappas bror. 5. Sjörup. Hälsa på farmor och farfars grav.

Mormor är snart 101 år, har varit ett paket i många år sen ett antal strokes och hjärnblödningar. Hör knappt, ser dåligt, är halvt förlamad. Men inuti är hon frisk! Och blir uppenbart frustrerad när hon inte kan kommunicera. Jag är inte så ofta och hälsar på vilket jag kan ha dåligt samvete för. Även denna gång.

Hon kände igen mig, och hon började signalera att hon ville något. "Am" sa hon och pekade mot sitt sällskapsrum. Kram tänkte jag, så det fick hon. "Am" fortsatte hon igen efter kramen. Ram? Tavlor plockades ner och visades. "Nää". Foton? "Nää". Väggklocka? "Nää". Hon ritade i luften en fyrkant runt sig. Det enda som var kvar var guldspegeln. "Jaa". Den skulle jag ha, tyckte hon. Jag blev yberkluven, jag kommer inte dit för att samla på mig arvegods. Men tar jag inte emot den är jag ju otacksam. Säger jag att den kan hänga kvar tills... well, vad är det man vill förneka? Jag tog den med mig, jag tror att hon blev glad. Hon vill avsluta och ha allt avklarat innan hon lämnar oss för gott.

Vad är det för liv, en enda lång väntan till slutet. Så vill inte jag dö, men jag vill heller inte trycka på "knappen", även om jag vet att det är det hon vill. Farmor dog hastigt, i sitt hem. Precis som hon ville.

Därefter åkte vi till min farbror och där dök även min kusin upp med sambo. Fem år sedan jag träffade Gunilla sist. Vi umgicks mycket när vi var små, det hände alltid saker ute på landet med en pojkflicka.

Dagen blev mer minnesvärd än väntat. Det känns bra!

Viktigt stickmöte i trädgården

Det blir så mycket roligare att sticka om man sitter med pratiga vänner i trädgården. Vilken underbar eftermiddag! Hoppas att jag lyckats övertala Monica och Sol-Britt att gå med i Facebook nu. Kan Maj-Gret kan väl de!! :-)

Katja kom hit en sväng för mätning till klänningen jag skall sy.
Vi satt på trädäcket och drack te och åt skorpor med nygjord rinnig jordgubbssylt (hade inget pektin hemma). Vi fick sällskap av den envisa getingen som tror sig äga trädäcket. Den rinniga sylten funkade däremot bättre i kakan som jag bjöd stickflickorna på senare. Utan tillsats av geting!

När de hade åkt hem, tog jag en promenad i byn. Att det kan vara så stängt och dött en sån här härlig sommarkväll. Förbannade lite att jag inte drog till Cuba Café ändå...



Kardemummakaka med rinnig jordgubbssylt!

Igår provade jag på något nytt!

Efter att ha blivit lite tjatad på av några vänner blev det till slut av. Jag har dansat lindy hop! Det var kul och enklare att lära trots mina två vänsterfötter. För en gångs skull var inte mina salsakunskaper i vägen. Och lindy hop var betydligt lättare att lära sig än salsa.

Musiken är struttig 40-tals-swing. Man blir ju glad av den. Några av dansarna hade klätt sig i passande attribut; keps, hängslen, klockad kjol, prickigt. Och snittålder (på Ribban) var 25+.

Och kanske det blir kurs för mig till hösten! Fast jag skulle vilja lära mig samba. Och mambo. Och reggaeton...

Om vädret blir bättre, sticker jag nog till Ribban ikväll igen. Då är det salsa. Måste ju testa om jag minns något. Har inte dansat sen bröllopet för tre år sedan. Trist.

På onsdag får jag väl också ta dit, så mina andra vänner som är linedance-frälsta tystnar. De tjatar mer än lindy hop-vännerna kan jag berätta. Förhoppningsvis kommer de att tystna, för ett tag. Eller för några dagar åtminstone hehe. Det enda positiva med linedance enligt min mening, är att man inte måste dansa i par. Det är alltid överskott på tjejer, killar skärp er! Musiken gillar jag inte heller riktigt eftersom de spelar all sorts musik förutom just country. Mina vänner försöker med att "men vi dansar till salsalåtar också"...

Det hör liksom ihop, musiken och dansstilen man förväntas dansa till. Visst, tekniskt sett, kan man säkert dansa salsa till dansband, linedance till swing osv. Men det stämmer ändå inte riktigt.

Min fina sjal

Jag måste visa detta! En överraskning från mitt jobb. Jag har designat mönstret till en förpackning, men inte visste jag att det skulle bli en fräsig sjal. Och denna sjal kommer bli mycket användbar, den matchar allt i min garderob!!

Semestern har startat!

Med visst vemod startade jag min semester, eller rättare sagt, mitt vikariat slutade.

Så nu har jag förhoppningsvis all tid i världen att också börja blogga. Får väl se om jag tycker mitt livs dagbok (eller snarare veckobok) är tillräckligt intressant och hur länge jag tycker detta är kul. Detta blir iallafall ytterligare en rolig tidstjuv.

Första veckan i ledighet började med mental förlamning. Lyckades att göra mest ingenting, eller snarare inget av det jag hade tänkt att göra. Det fanns ingen lust att göra någonting, trots att min attgöra-lista var låååång. 

Saknar redan arbetskamraterna. Blev verkligen avfirad. Vi samlades på Cuba Café, denna fantastiska oas. Man är helt plötsligt inte i Malmö känns det som. Alla människor hänger där; ung, gammal, punkare, salsare, familjer, singlar – alla bara trivs tillsammans! Favoritdrinken intogs, Mojito. Sista dagen på jobbet bjöd jag på macroons i fina pastellfärger. Jag fick en halskedja a la Thomas Sabo. Och fina plastburkar i cerise såklart :-). Tack så mycket goa vänner! 

Håller nu på att konstra med mina utbildningar. Den jag hade kommit in på via arbetsprov, kommer jag nu inte in på pga 25 år gammalt betyg - jag saknar Eng B! Så jag har överklagat detta, får se hur det går... Well, jag har blivit antagen på en annan utbildning som rentav är bättre för min del. Plan B är att gå KomVux - där jag kan läsa in mitt Eng B bland annat!  

Tänkte nu lägga in en snygg bild. Tog därför ett foto med mobilen, för att vara effektiv (läs lat) men det gick inte så bra! Bilder kommer senare när jag har knäckt den nöten.

Hasta luego