Malmöfestivalen

Såja nu har man överlevt festivalen i år igen. På premiärkvällen var vi på en annan premiär, vi såg Almodovars nya film "Brustna omfamningar". Filmen var bra, men kanske ovanligt städad för att vara honom. Efter filmen tog vi en promenad ner till rökmolnet, Gustaf Adolfs Torg, och insåg att det var osmart. Bara trängsel, fulla fjortisar och ännu mera trängsel.

Maten är inte spännande längre, samma utbud som ifjol och i förrfjol. Och varför stå i kö till Thai-Thai tex och äta stående, när jag kan sitta på restaurangen istället, för samma pris. Var är smaksensationerna? Varför så stora portioner? Och varför alla dessa langos? Vartannat stånd har ju langos, vad är tjusningen? De tre första tuggorna är frasiga och goda, men sen är det bara en blöt gegga. Är vi svenskar så konservativa. Och varför finns det inget permanent langos-stånd egentligen, det verkar ju verkligen löna sig.

Hedmanska gården har ingen scen längre. Trist. Det var en skön oas med udda musik, mitt i allt vimlet.

Hängde dock sista kvällen i Swingtältet, lyssnade på Claes Crona Quartet med Niklas Fredin och Vivian Buzsek som gästartister. Båda sjunger utmärkt scat song. I liked it very much a lot!