ingrita: För mycket att göra...

ingrita: För mycket att göra...

För mycket att göra...

Usch, det var ju väldigt längesen jag var här. Kan ju säga att distanskursen har verkligen fått fart. Jobbar nu med ett grupparbete, vilket tar väldigt mycket tid. Väldigt kul, men det är en stor utmaning.

Igår gjorde jag högskoleprovet, hoppades att det var första och sista gången jag behövde uppleva det, men av resultatet att döma lär jag nog göra det igen. Tur att man kan skicka upp poängen tack vare ord-delen, annars hade resultatet varit uselt. Provledaren var extremt sur, det kändes som ett straff att sitta där. Han gnällde bla på någon som råkade skriva efter att han samlat in svarsblanketten. Varför? Omöjligt att fuska liksom... De flesta var lika irriterade på honom, de tyckte han var överdrivet gnetig.



Här är min kurslitteratur, har en del att hitta på med andra ord.

Åter till grupparbetet, vi har gjort en prototyp i PowerPoint, lustig nog var det roligt att jobba med detta omöjligheternas program. Det enda man vet med säkerhet är att det man vill göra, det går inte att göra. Om man dessutom jobbar med det i Mac har man höjt ribban ännu mer. Men lustigt nog går det faktiskt bra att göra en del saker numera, man får låta bli att vara så ambitiös bara... Eftersom det är en distanskurs finns ju inte alla eleverna inom räckhåll. Vi är fyra stycken, varav den enda lustigt nog är från Skåne och dessutom Malmö (nja, nästan iallafall) finns i denna grupp, de övriga två bor i Västerås och Tokyo!

Nu har jag/vi blivit färdiga med denna prototypen tidigare än väntat, så då fick jag lite tid över till bloggen. Eftersom det har varit kompakt med pluggande och jobbande fick vi besök av min mans äldsta son och hans familj. De bor också i Vellinge, men vi har visst inte träffats på ett tag... Bra att de gjorde något radikalt åt saken! Hans dotter (ett av min mans barnbarn således) är fjorton år, har "upptäckt" att hennes farfar pratar spanska (!) och kommit på att hon kan extraträna på språket med honom, hon kommer hit en gång i veckan. Och jag är med också då och då!

Elliot, som är fyra år, älskar att bygga höghus mm av konservburkarna hemma hos oss. Ibland blir det rallybana... Glasburkarna ställer han försiktigt undan, tack och lov! Sedan ställer han tillbaka konserverna i hyllan igen, dock inte i samma ordning förstås, haha!

Nu måste jag ta tag i en uppgift för skolan igen. Jag hoppas det inte blir så långt till nästa bloggtillfälle. Seeya!

Overambitous...

Jag fick ett mail från KomVux, från en av lärarna som har engelska. De påminde mig om att det finns platser kvar på Eng B. Kanske lika bra att läsa det så jag får papper på att jag kan engelska, bra att ha till ev studier senare. Känns just nu som distansutbildningen inte har någon större fart så jag kan lika bra ha lite mer att göra.

Så jag var och hämtade böcker och läxa. Fick en tjock hög med papper och undrade vad jag gett mig in på. Läxan är bl a läsa utdrag från två böcker och en bok som ska läsas. Detta skall sedan analyseras osv. På engelska givetvis. Genant nog har jag faktiskt inte läst någon engelsk bok någonsin.

Lotta kom hit, vi drack kaffe och åt kakor i uterummet. Vad jag saknar er, goa arbetskompisar. Jag är verkligen glad att jag fick göra ett gästspel hos er!

Lotta gillade min kaka och ville absolut ha receptet. Kakan är suverän, kräver inte mycket jobb, men blir alltid uppskattad.

Gunilla-kaka

100 g smör

0,5 dl mandelspån

4 ägg

4 dl socker

2 dl mjöl

175° ugn

Lägg smör och mandel i en pajform. Ställ in i ugn tills smöret smält.

Vispa ägg och socker poröst. Tillsätt mjölet. Häll smeten i formen över smöret och mandeln. Sätt i mitten av ugnen 30- 40 min. Låt svalna. Vänd upp och ner på ett fat.

Det är basen. Man kan smaksätta degen med tex kardemumma, lägga i frukt – jag hade plommon denna gången. Och så serverade jag vispad grädde till.

Så enkelt, det gillar jag!

Nu skall jag fortsätta plugga spanska, det är ju lektion imorgon. Varför är man alltid ute i sista minuten... Gonatt!

Preteritum

Och nu blir det lite grammatiknörderi!

Ja, jag sitter och pluggar spanska. Första lektionen i fredags utgav vinst, dvs vi fick läxor! Jag är väldigt äldst, undrar om jag inte är äldre än läraren rentav, och den enda komvuxaren i klassen. Har placerat mig längst fram i salen, som den värsta nörden.

Sitter nu och gör läxan och repeterar i boken jag nu fått. Jag läste spanska på kvällskurs för tio år sen, det jag lärde mig då sitter väldigt långt in. Jag gick för två år sedan också, men hoppade av för detta j-a preteritum får jag inte till! I spanskan böjs verb i dåtid på två sätt, antingen som preteritum eller imperfekt. Denna form används inte i svenska, tyska eller engelska. Jag har en talpedagog i vänkretsen och hon kunde inte heller förklara (fastän hon har så mycket erfarenhet hehe). Det är väldigt svårt att förstå skillnaden. I samtlig grammatik jag hittills läst förklaras det så här: "vad som inträffade när något annat pågick". Jaha...? För mig är det ingen skillnad.

Så nu läser jag här i min nya bok samma förklaring men med tillägget: "imperfekt används när man vill ge bakgrunden till det som hände". Aha, det var ju simpelt. Imperfekt är passivt typ, preteritum är aktivt. Varför var det så svårt att fatta? Och varför kunde man inte förklara det så bra innan?

Ursäkta för detta nörderi. Nu skall jag fortsätta plugga!

Tillbaka i skolbänken...

... trodde jag ja. Kl 10 skulle jag vara på skolan och var på plats fem minuter innan. Man vill ju inte komma i sista minuten trots att jag bor nästan granne med skolan. Tio över var vi fem elever som fortfarande väntade på ett styck lärare att dyka upp. Ingen vet något, inget anslag om förändring. Jag hittade kursadministratören som inte visste något, han skyllde på läraren som inte anmält sin frånvaro... Efter ytterligare rotande hittade jag "min" lärare sittande i cafeterian!! Hon berättade att språkkurserna började imorgon. Jaha, varför står inte det på anslagstavlan i entrén då? Kom man på det plötsligt? Det var ju givetvis inte hennes bord. Men ändå!

Det här började absolut inte bra. Jag hade tidigare mailat alla tre lärare (förutom min lärare eftersom hon inte fanns med i adresslistan) som har spanska, för att veta vad för litteratur som används och vad steg 2 innebär. Alla tre svarade och vidarebefordrade mitt mail till henne. Men "min" lärare svarade aldrig. Hon kände igen det idag och skyllde på att nätverket inte fungerade ännu. Yeah right!! Hon har uppenbarligen läst mailet, behöver hon körkort i Windows eller? Nu har hon iallafall startat från botten i mina ögon, så det kan bara bli bättre, eller...?

Plommon igen

Har plockat ytterligare några kilon plommon. Nu börjar det andra plommonträdet också bli klart. Och äppleträden är det snart också dax med. Tänkte göra en romtopf av något kilo av plommonen. Man häller typ rom, socker och plommon i en burk, låter det mogna i en månad. Sen har man goda plommon till glass eller grädde. Väldigt nyttigt, eh not!

Malmöfestivalen

Såja nu har man överlevt festivalen i år igen. På premiärkvällen var vi på en annan premiär, vi såg Almodovars nya film "Brustna omfamningar". Filmen var bra, men kanske ovanligt städad för att vara honom. Efter filmen tog vi en promenad ner till rökmolnet, Gustaf Adolfs Torg, och insåg att det var osmart. Bara trängsel, fulla fjortisar och ännu mera trängsel.

Maten är inte spännande längre, samma utbud som ifjol och i förrfjol. Och varför stå i kö till Thai-Thai tex och äta stående, när jag kan sitta på restaurangen istället, för samma pris. Var är smaksensationerna? Varför så stora portioner? Och varför alla dessa langos? Vartannat stånd har ju langos, vad är tjusningen? De tre första tuggorna är frasiga och goda, men sen är det bara en blöt gegga. Är vi svenskar så konservativa. Och varför finns det inget permanent langos-stånd egentligen, det verkar ju verkligen löna sig.

Hedmanska gården har ingen scen längre. Trist. Det var en skön oas med udda musik, mitt i allt vimlet.

Hängde dock sista kvällen i Swingtältet, lyssnade på Claes Crona Quartet med Niklas Fredin och Vivian Buzsek som gästartister. Båda sjunger utmärkt scat song. I liked it very much a lot!